Uppdrag Novellskrivning

Jägaren

Tracy vaknar med ett ryck och tittar sig omkring i sovrummet för att försöka lokalisera vad det var som väckte henne men ser inget ovanligt. Hon reser sig upp och börjar gå mot badrummet, men stannar till med ena handen på dörrhandtaget när hon hör ett ljud. Hon spetsar öronen för att höra, men nu är det helt tyst. Det är säkert bara Emma som är uppe länge och tittar på film som hon brukar göra på helgen, tänker hon och går in i badrummet. När hon är på väg ut från badrummet hör hon ett ljud igen. Det låter som att någon skriker, men samtidigt som personen i fråga skriker är det precis som att det läggs en hand över personens mun som för att tysta skriket. Tracy känner ett stygn av oro och börjar röra sig emot Emmas rum där dörren står på glänt och en strimma ljus letar sig ut i den mörka hallen. Hon stannar till utanför dörren och spetsar öronen men hör ingenting. När hon öppnar dörren helt och kliver in i rummet känner hon en våg av lättnad när hon ser att tv:n är på. Men när hon vänder sig om mot Emmas säng stelnar hon till mitt i rörelsen. Nog ligger Emma i sin säng som hon ska, men det står en mörk figur lutad över henne och gör något Tracy inte kan se. Handlingsförlamningen släpper och hon ger ifrån sig ett skrik samtidigt som hon tar tag i något hårt föremål och kastar det mot den mörka figuren. Den mörka figuren, som visar sig vara en man med långt svart hår, avbryter det han håller på med och vänder sig om när han hör Tracy skrika vilket gör att han precis hinner undvika föremålet hon kastar mot honom. Tracy skriker ännu högre när hon märker att det droppar blod ifrån mannens mun och ner på Emmas täcke.

-      Lämna min dotter ifred ditt as, skriker Tracy och kastar sig över honom.

Problemet är att mannen fångar henne mitt i hoppet och låser fast henne så hårt emot sin kropp att hon blir rädd för att han ska knäcka henne på mitten.

-      Jag tänker inte alls lämna din dotter ifred, det är nämligen något väldigt speciellt med henne och hennes blod, säger han och hånflinar mot henne.

När han hånflinar ser Tracy att han har två väldigt synliga och spetsiga hörntänder, som för tillfället är täckta av blod. Hon lyckas vrida tillräckligt mycket på huvudet för att kunna titta ner på Emmas hals. Där ser Tracy två röda märken, där det fortfarande rinner ut blod dessutom, efter mannens huggtänder. Det här kan inte vara sant, tänker Tracy och känner sig svimfärdig. Hon blundar hårt och försöker att vakna upp ur denna hemska mardröm. Det måste vara en mardröm! För vampyrer finns inte och hennes dotter ligger absolut inte och blöder i sin säng utan att Tracy kan göra något för att hjälpa henne. Försiktigt och sakta öppnar hon ögonen igen men ser fortfarande mannen med hånflinet framför sig.

-      Du ska lämna mig och min dotter ifred, säger Tracy och börjar röra på sig för att komma ur mannens grepp.

Det hjälper föga att hon rör sig då han har henne i ett järngrepp och dessutom börjar skratta åt henne när hon försöker ta sig loss.

-      Och vad händer annars?

-      Du kommer att ångra dig djupt, svarar hon och ser på honom med sådan avsky i blicken att hans hånflin dämpas en aning. Jag kommer att jaga dig till världens ände för att döda dig om det är vad som behövs.

Hon sparkar till honom hårt på smalbenet och hoppas på att chocken av hennes spark ska få honom att släppa henne. Och precis som hon hoppades lättar han på järngreppet tillräckligt mycket för att hon ska kunna ta sig loss. Hon får tag i något med en vass kant och höjer handen för att slå mannen med det, men han fångar hennes hand i luften. Han knycker till med sin hand och Tracy ger ifrån sig ett skrik när han bryter hennes handled så hårt att benpiporna sticker ut och det sprutar blod på väggen och taket samtidigt som hon själv blir full av blod. Smärtan gör henne svimfärdig men hon försöker att tränga bort det för att kunna skydda Emma. Hon försöker sig på en spark igen men den här gången förväntar sig mannen det och tar därför ett hårdare grepp om hennes brutna handled.

-      Lämna oss ifred sa jag, säger Tracy med svag röst och tittar på mannen.

Mannen bara skrattar som svar och med ännu en handknyck gör han så att Tracy flyger tvärs över rummet och in i väggen. Hon känner något som rinner ner för huvudet och in i ögonen. Detta gör att hon lyfter handen för att torka vätskan ur ögonen och märker då att det är blod från ett sår i huvudet. Blicken faller ur fokus hela tiden men hon försöker att fokusera den mot Emmas säng och ser hur mannen lyfter upp Emma i famn och går mot fönstret. Tracy försöker att skrika men får inte fram ett ljud. Det sista hon ser är mannens hånflin när han tar med sig Emma ut genom fönstret innan Tracy förlorar medvetandet.

 

Tracy vaknar upp med ett skrik, kallsvettig och andfådd efter sin vanliga mardröm. Hon sätter sig upp och stryker det fuktiga håret ur ansiktet. Hon gömmer huvudet i händerna och tar ett djupt andetag och undrar hur länge till denna mardröm ska fortsätta. 10 år… i snart 10 år har hon drömt samma mardröm i princip varje gång hon väl lyckas somna. En mardröm om natten då hennes dotter blev tagen och hennes liv aldrig blev det samma igen. Om natten då hon fick reda på att vampyrer inte bara är ett fantasiväsen utan de är verkliga och lever mitt i bland oss människor. En lång tid efter denna natt var hon helt förstörd inombords och vid ett tillfälle försökte hon även att ta sitt liv för att slippa smärtan och saknaden efter dottern. Men en natt när hon är ute på stan och filosoferar för att skingra tankarna förändras allt när hon ser två välbekanta ansikten i folkmängden, sin dotter och den vampyr som tog henne. Sedan den natten har hon bara ett mål i sikte, att få tillbaka sin dotter! Därför börjar Tracy att ta reda på allt hon kan om vampyrer och hur de kan dödas. Hon lär sig att hantera olika vapen och riktar särskilt in sig på svärd, pistol och armborst. Många av de teorier och legender som finns om vampyrer har hon fått testa på egen hand för att se vilka som är sanna och vilka som inte är det. Det är mer än en gång hon har varit nära att dö när en teori inte fungerat i praktiken. Hon lägger sig ner igen och funderar på alla sätt det går att döda en vampyr, för av någon konstig anledning lugnar det alltid henne att fundera på detta när hon är skakad efter sin mardröm. Vampyrer tål vitlök, men de gillar inte det och försöker därför att hålla sig på avstånd ifrån det. De dör inte direkt när de kommer i kontakt med solljus, men blir oftast ordentligt brännskadade av några sekunder exponering. Hinner de inte undan solljuset tillräckligt snabbt dör de. Den vampyr som överlevt längst i solljus, vad hon vet i alla fall, var en askhög efter ca 5 minuter. Om du mot förmodan vågar dig på en närstrid med en vampyr så fungerar det utmärkt att hugga huvudet av den för att den ska dö. En träpåle/träpil igenom hjärtat dödar inte en vampyr, men det gör den handlingsförlamad till dess att träpålen/träpilen dras ur hjärtat. Men när vampyren är handlingsförlamad kan det vara ett bra tillfälle att hugga huvudet av den för att ta död på den. Med ett kors/krucifix kan du hålla en nybliven vampyr på avstånd, men inte en äldre vampyr som har några år på nacken. Varför det är så har Tracy ännu inte lyckats ta reda på. Att kasta vigvatten på en vampyr har ingen effekt alls, men om du däremot dricker vigvatten regelbundet gör det stor skada inombords på en vampyr när den dricker ditt blod. På något sätt blir ditt blod ett slags gift för vampyrer när det blandas med vigvatten. När hon sakligt går igenom det här i huvudet låter det som att det är hur lätt som helst att ta död på en vampyr och det är det verkligen inte. Generellt är en vampyr fem gånger så stark som en normalstark man och ca 3 gånger så snabb, vilket gör att de ibland kan bli väldigt knepiga att ta död på. Dessutom lever de flesta vampyrer inte ensamma utan i nästen, vilka kan variera från 4 stycken upp till 30 stycken. Därför är det av ytterst vikt att i den mån det går endast ge sig ut på vampyrjakt dagtid med mycket sol, annars är det väldigt lätt att falla offer för dem. Tracy reser sig upp från sängen, går fram till fönstret och flyttar lite på gardinen för att kunna se ut på gatan nedanför. Blicken söker sig direkt till platsen där hennes bil står för att se så att den står kvar där. I den finns nämligen allt hon behöver i sin kamp mot vampyrerna och i jakten på att finna sin dotter. Hon går tillbaka till sängen och lägger sig samtidigt som hon slänger en blick på klockan. 03:37… då hinner hon i alla fall få några timmars sömn till innan det är dags att ta tag i och utplåna det vampyrnäste hon fått nys om. Denna gång kanske jag äntligen hittar henne, tänker Tracy och känner hur ögonen blir tyngre och tyngre. Inom två minuter sover hon och för en gångs skull är det en drömlös sömn.

 

För en gångs skull är informationen hon fått sann, tänker Tracy när hon smyger sig in i den mörka byggnaden. Tack och lov för att det är strålande solsken idag, annars skulle hon inte gett sig in på det här när hon inte vet hur många vampyrer hon har att göra med. Men informationen hon fått sa att i det här nästet bestod av ca 10-15 vampyrer vilket gör att hon måste tänka taktiskt för att kunna ta dö på alla som var där. Hon rundar försiktigt ett hörn och något faller ner från taket på henne och gör att hon faller platt till marken. Det är en vampyr som ligger över henne och siktar direkt mot hennes hals, men på något sätt lyckas Tracy komma åt träpålen i fickan och kör in den rakt i hjärtat på vampyren. Den stelnar till och hon lyckas välta den åt sidan för att få bort den från sig. Hon reser sig upp, tar ett djupt andetag och tar fram svärdet som sitter i ett fodral på ryggen för att hugga av vampyren huvudet. Men i samma stund hör hon ett ljud bakom sig och hon snurrar snabbt runt samtidigt som hon höjer svärdet. Svärdet träffar vampyren på halsen och gör ett rent snitt och huvudet flyger av samtidigt som blodet sprutar överallt. Hon vänder sig tillbaka till den första vampyren, hugger av huvudet, sätter tillbaka svärdet i sitt fodral och drar ut träpålen ur vampyren. Medan Tracy söker sig längre in och längre ner i byggnaden blir hon anfallen minst 4 gånger till, en av gångerna var hon nära att bli biten men hon bet själv vampyren och chocken gjorde att den släppte henne. Det gör att hon lyckas ta dö på den genom att än en gång använda träpålen och sedan svärdet. Hon undrar hur lång tid hon varit i byggnaden, när hon hör en röst som låter bekant. Men varför låter den så bekant? Det måste hon ta reda på och går åt det håll varifrån rösten kommer. Efter vad som känns som en evighet kommer hon in ett stort upplyst rum med ett stort bord och stolar mitt i rummet. Det blir knäpptyst i rummet när hon stiger in och ser sig omkring, det finns säkert närmare 15 vampyrer i rummet och hon låter blicken glida över alla men stannar på den vampyr som sitter vid huvudänden av bordet. Tracy spärrar upp ögonen av chock och ger ifrån sig en hostning, vid huvudänden sitter nämligen just den vampyr hon letat efter i 10 år. Mannen reser sig upp medan han tittar på henne och hånflinar.

-      Det var ett tag sedan sist, säger mannen och slår ut med armarna. Jag trodde att vi skulle ses mycket tidigare efter ditt hot den där natten för så längesen.

Tracy fann sig snabbt.

-      Bättre sent än aldrig eller hur? säger hon och börjar långsamt att gå emot mannen medan hon håller koll på de andra vampyrerna. Jag sa ju att jag skulle jaga dig till världens ände om du inte lämnade mig och min dotter ifred så här jag.

Några av vampyrerna börjar att skruva på sig där de sitter och en gör ett utfall mot henne, men nu är alla hennes sinnen på helspänn och vampyren får bittert ångra sitt utfall när kroppen åker i golvet samtidigt som huvudet flyger i en båge och hamnar borta vid mannen.

-      Jag kan lova att jag inte längre är den hjälplösa och tafatta kvinnan du mötte senast, säger hon medan hon ger honom en hatfull blick.

-      Ja, det verkar onekligen så, svarar han och tittar fundersamt på henne. Men å andra sidan var den vampyr du nyss dödade en ny vampyr och det är då vi är som svagast.

-      Jag vet att ni är som svagast då och det är också därför jag vet att det inte kommer att bli en lätt match att döda dig. Men just nu struntar jag i det, var är min dotter?

Hon ser sig omkring ännu en gång i rummet men ser inga andra än vampyrerna runt bordet och hon tittar även efter andra ingångar in till rummet men ser inga sådana heller.

-      Vad är det som säger att din dotter fortfarande lever? säger mannen och börjar hånflina igen. Det är väldigt många år sedan jag tog henne ifrån dig.

-      Det vet jag, svarar Tracy med smärta i rösten och vänder blicken emot mannen igen. Men det var även många år efter du tog henne som jag såg er i folkmängden en kväll på stan.

Mannen bleknar märkbart när hon nämner det här, tydligen såg inte han henne vid detta tillfälle.

-      Tyvärr är du lite sent ute, Emma blev nämligen vampyr för två dagar sedan. Det stora hånflinet som sprider sig över hans ansikte går nästan ända bak till nacken.

Det kan inte vara sant! Tracy känner hur något går sönder inom henne, hon kan inte har jagat efter mannen och Emma i alla dessa år enbart för att hitta dem två dagar efter Emma har blivit vampyr. Benen vill inte bära henne längre och hon faller ner på knä med tårar som rinner ner för kinderna. I det ögonblicket öppnas en dold dörr och in i rummet kommer Emma. Tracy höjer blicken och hinner reflektera över att Emma växt upp till att bli en väldigt vacker kvinna innan mannen börjar prata.

-      Vi har samlats här för att det äntligen är dags för Emma att invigas ordentligt i vampyrlivet. Och invigningsritualen är, som alla här borde veta, att den nyblivna vampyren för första gången ska dricka blod. Vi har en sån tur idag att Emma får maten serverad.

Mannen vänder sig mot Tracy samtidigt som han reser sig och sträcker ut sin hand mot Emma som tar den. Tracys ögon tåras på nytt när hon tittar på Emma, Emma däremot ser inte ut att känna igen henne alls.

-      Våga lägga ett finger på mig och ni kommer att dö allihop, säger Tracy med en röst som blir starkare för varje ord hon säger. Det svär jag på!

Mannen skrattar igen.

-      Och hur skulle du kunna ha ihjäl oss alla? Du inser väl att du bara är en ynklig liten människa medan vi är en hel flock med vampyrer?

-      Det har aldrig hindrat mig innan, svarar hon medan hon reser sig upp och höjer på huvudet för att kunna titta honom i ögonen. Och jag ska lära dig att aldrig mer underskatta en kvinna som inte längre har något kvar att förlora.

 

Första attacken kommer uppifrån och Tracy är blixtsnabb med kniven, blod sprutar ännu en gång. Med alla sina sinnen på helspänn igen och smärtan över att hon var försent ute för att kunna rädda sin dotter gör Tracy farligare än någonsin och det flyger inte bara huvuden utan även andra kroppsdelar åt alla håll. Efter vad som känns som en sekund är det endast mannen och hennes dotter kvar. Mannen kliver fram framför Emma som för att skydda henne och Tracy ser rött, springer mot mannen med svärdet höjt. Men som hon misstänkt innan skulle inte det här bli lätt utan mannen tar med lätthet tag i svärdet och snurrar runt henne så att hon flyger rätt in i väggen. Hon reser sig upp och går mer varsamt mot honom medan hon håller stenkoll på hans minsta rörelse. Plötsligt går han till anfall och det är precis att hon hinner undvika hans attack. Och så här fortsätter det, ibland attackerar hon och ibland är det han. Tillslut blöder hon över hela kroppen känns det som och han saknar ena handen och ena halvan av sin fot. Tillslut gör han en stor miss och Tracy lyckas sätta träpålen i hans hjärta och är blixtsnabb med att hugga av honom huvudet innan han faller till marken. Hon andas tungt och snabbt, indränkt av blod och hon vänder sig om mot Emma. Emma bara stirrar på mannens avhuggna huvud och sjunker ner på knä med tom blick. Tracy tittar på Emma och känner smärtan av att behöver göra det här, men det finns inget annat sätt. Hon höjer svärdet och hugger huvudet av sin dotter, sjunker sedan ner på knä och ger ifrån sig ett hjärtskärande skrik av smärta. Hur mycket tid som går medan hon sitter där vet hon inte, men till slut reser hon sig upp på ostadiga ben och samlar ihop sina saker. Hon går utan att se sig om och stannar inte förrän hon har kommit ut ifrån byggnaden. Det är precis som att hennes hjärta dog där inne, för hon känner sig helt tom på känslor. Blicken letar sig uppåt mot den vackra fullmånen och hon börjar gå igen. Vartenda en av dessa satans vampyrer ska dö om det så ska ta resten av mitt liv, tänker hon och känner hur hatet tänds inom henne. Inte en enda ska kunna undkomma hennes svärd!

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas